Hur är allt med Jocke Persson?

Sedan jag började skriva om svensk fotboll i allmänhet, Allsvenskan i synnerhet, har jag lärt känna fina människor som jag tycker så mycket om. Den jag pratar med just för den stunden det sker känns varje gång som en favorit. En av dom är underbart öppna, kaxiga, glada och i allt han säger, självklara, Joakim Persson. För dom som bara följer sitt eget lag, mest känd som före detta tränare av ankungen Varbergs BoiS. Sommaren 2023 gick det snabbt som det ibland gör i fotboll. Jocke lämnade allt som han byggt upp ganska snabbt i Varberg för ett äventyr i Horsens. Horsens hade åkt ur högsta ligan i Danmark. Ägarna, ja, Danmark har inte vår 51 procents regel, ville göra ett omtag. Jocke blev deras val av tränare. Förutsättningarna när kontraktet skrevs var som klippt och skuret för en lagbyggare av Jockes kaliber. Horsens var då ägd av många små ägare som ville bygga något över tid. Dom ägare som var aktuella när Jocke tog jobbet, sålde sedan klubben. Välkommen till en timmes samtal med underbara och generösa Joakim Persson.

Foto: Jocke Persson

Tjena Jocke. Tänkte börja med och fråga hur det går för dina söner som är kvar i Varberg?

– Jo, men det är väl okej tycker jag. Oliver (Alfonsi) är tillbaka efter sin korsbandsskada och har gjort två korta inhopp efter det. Går väl enligt plan. Diego blev nedflyttad i U19 inför säsongen vilket det finns en logik i. Ny tränare som värvar in spelare som han vill ha, då kan det bli så.

Jag läste det. Hur känner han inför framtiden?

– Som alla ungdomar vill han ha mer, självklart. Han har gjort inhopp. Som 17-åring kan man utifrån tycka det är okej, men som du vet och ligger i ungdomens natur, vill han ha mer.

Du sa förra året att Diego var en ännu större talang än Oliver. Hur ser framtiden ut?

– Det kommer väl stötas och blötas i våra samtal. Det finns en sak som alla ungdomar behöver lära sig, det faktumet att fotboll kan spelas på så otroligt många sätt. Den spelaren som Diego är kanske inte passar perfekt i det som Varberg gör men det är en del av utbildningen för en ung spelare att gå in och göra jobbet oavsett hur det ser ut. Gör man det med rätt anda, har man nytta av det i hela ens karriär.

När jag pratade med Daniel Andersson angående Sebastian Nanasi, sa han, att hårdheten, det tuffa, det lärde han sig hos dig i Varberg.

– Ja, det tror jag faktiskt han tycker redan idag eller möjligen senare i livet. Jag plockade upp honom som en 15-årig "påg" till FC Kristianstad. En blind hade kunnat se hans talang och potential. Han hade som alla unga spelare inte hela bilden för hur han behövde utvecklas för att bli så bra som talangen var. Det tråkiga i yrkesrollen måste plockas upp. Idag är han för bra för Allsvenskan. Dom flesta ser och tittar nog bara på hans teknik och förmåga att sätta sina medspelare i bra lägen. Idag med allsvenska mått mätt, en perfekt spelare. Det faktumet understryker det vi pratade om förut, du måste kunna allt även om du inte är bäst på allt. När han sen kom till Varberg förklarade jag för honom att i Varberg är det annorlunda än i Malmö. Vill du ha bollarna i dom ytorna du önskar, då får du vinna bollen och se till att skapa det scenariot. I våra samtal pratade vi om det. I Malmö kan du spela och vara van med ett bollinnehav på sjuttio procent. Sen gör du en transfer till ett lag som inte spelar samma typ av fotboll, kanske har ett bollinnehav på trettiofem procent, då måste du kunna anpassa dig och ändå få ut dina styrkor. Det kan vara svårt för en 17-åring som ofta ser sig som längst upp på bergstoppen, att inse att det finns så otroligt mycket man måste lära sig på vägen. Det är ett av dom stora stegen i den åldern, att lära sig. För en spelare kan det ta sex månader, för en annan kan det ta fem år. Sen finns det tyvärr dom som polletten aldrig ramlar ner för, då går man som lovande hela sin karriär. Som spelare behöver du lära dig att alla, ja, nästan alla i alla fall, på din väg, vill ditt bästa. Du behöver kunna lyssna. Som ledare behöver jag lära mig att trycka på rätt knappar. Det är som i allt inom lagsport, samverkan. Otåligheten som hör ungdomen till behöver kombineras med spelarens egna tankar i ensamhet, "den där ledaren, tränaren, kanske har en poäng". "Om jag lyssnar på det kan jag utvecklas. Då får jag spela mer, då hjälper jag laget mer, än om jag tänker att jag ska spela min fotboll". Till och med supertalanger som Zlatan behövde lära sig det. Behålla det som gör att dom är en talang, utveckla det som tar spelaren från en talang till en stjärna. Du kan även se på Ronaldo i Portugal. Har du hela din karriär varit snabbare och starkare än dina motståndare och tappat det, då måste du kunna kompensera det med något annat, annars är karriären slut. Som ung kanske den aldrig börjar om du inte tar till dig kunskap. Dom som är exceptionella, hittar nya vägar i spelet för att fortsätta göra sig själva aktuella. Om du tar Nanasi, hos oss var han 17 år. Där gjorde han en resa. Utlåningen avslutades. Tillbaka till Malmö. Snacka med ledare och rådgivare. Absorbera det han varit med om. Utlånad till Kalmar. Ett år äldre med mer erfarenhet och ett lag som spelar annorlunda. Det blev väl bra för honom?

Vad var det i hans fall som du tycker stack ut?

– Hos oss blev han besviken när han missade en passning eller tappade bollen i en dribbling. Vi pratade om det. Reaktionen på ett, i spelarens tycke, misslyckande måste vara omedelbar, det vill säga, ställa om igen för att göra jobbet, där nästa aktion blir framgångsrik. Henrik Rydström är känd för sitt bollinnehav, men titta på hur snabbt hans lag försöker få tillbaka bollen när dom tappat den. Då går det inte att vara ledsen, grinig eller tjurig när det går fel. På det igen är det enda som gäller. Gör du det bra och laget släpper in få mål, kommer du att få dina chanser igen. Tappa bollen i fel lägen för ditt lag är en sak, det händer, men det du gör utifrån det, det är det viktiga. Återerövringen är förutsättningen för bollinnehav. Du behöver som spelare inte alltid hålla med varken tränare eller medspelare, men är du motsträvig och inte vill ta till dig det som görs inom laget, då blir vägen till framgång mycket längre. Lär du dig att sortera och besitter talangen, villig att göra jobbet, då blir det oftast jävligt bra.

Tror du han hade kunnat gjort samma i Varberg?

– Ja, men absolut. I Varberg hade vi väl 25-30 spelare som lämnat till större klubbar, om utlåningen hade varit tvärtom, Kalmar 2021 och Varberg 2022 hade hans framgång sett likadan ut. Det är också en sak. Unga spelare som kommer från stora klubbar som Malmö eller Djurgården till exempel, räknar ofta med att dom ska spela direkt. Men det finns alltid en konkurrens som dom också måste lära sig att hantera.

Kul att du säger det. Vi har lånat ut våra tre mest lovande juniorer till FC Stockholm som har

Rikard Norling som tränare. Dom har inte spelat så mycket som jag tror alla inför trodde.

– Ja, men så är det. Det finns en konkurrens i alla lag som spelar i Allsvenskan, Superettan och topplagen i division ett. Fyllt med spelare som spelat seniorfotboll länge. För att du ska få spela måste du vara bättre än dom du konkurrerar med. Med rätt tankar och rådgivare är det en del av den utbildning som kan göra dig till en spelare med en lång och framgångsrik resa. Om vi tar Nanasi igen. Han har med sina många matcher i Allsvenskan på sin höga nivå gjort sig större än Allsvenskan, spelmässigt. Men hans nästa anhalt finns inte ett lag som har mindre än trettio spelare på kontrakt. Då ska du vara bättre än tjugo av dom för att få spela eller om du vill, tre i din position. I Sverige är det en hyfsad skyddad verkstad. Men där ute, då gäller det att du kan stå upp för dig och ta för dig. Kämpa på även när det inte funkar. Du kanske har en tränare som inte pratar med dig på tre månader. Han ger dig inga indikationer på något. Sen plötsligt tar han ut dig, är du inte redo då, finns det bara en att skylla på.

Hur var det för dig när du kom ut i Europa efter Malmö FF? Du flyttade till Atalanta efter

succén våren 1996?

– Jag flyttade till Italien som 21-åring. Hade gjort 54 allsvenska matcher. 10 mål. 97 A-lagsmatcher. Men där i Italien var det en helt annan verklighet. Tränaren visste inte vad jag hette när jag anlände. Det var presidenten som köpt mig. Det gick väl sisådär tre månader innan han sa hej till mig. Utan förvarning slängdes jag in i en match. Tyckte jag gjorde bra ifrån mig. Kom in vid 0-1, med mig på plan kvitterade vi. Efter det gjorde jag inte en minut på 80 dagar. Fick ingen som helst återkoppling. Det är det som du ska kunna hantera när du blir proffs i utlandet. Jag klarade inte av det. Efter arton månader fick det räcka. För kärleken till fotbollen, att spela, var det som gjorde att man håller på. Det är väl mitt råd till alla spelare. Se till att klubben har en plan. Alla inblandade vet vem du är och vad du kan. Det som ofta framställs som fördelaktigt, att gå som bosman, har också det i sig att man kan ses som billig, då tankemässigt vara en som täcker upp när "stjärnorna" är skadade eller avstängda.

Hur tar ungdomarna som lyssnar på dig till sig det budskapet?

– Jag uppmuntrar dom att ligga på gränsen i träningsmiljön. Då får man skit såklart. Men hela resan är tuff, du måste förbereda dig på alla plan. Måndag till lördag är det tjugofem spelare som du konkurrerar med som gör allt för att ta din plats. Sjunde dagen är det dina lagkompisar som du ska stötta i allt. Oavsett. Sen på måndag startar du samma krig igen. I Sverige kanske du klarar dig på en sorts jämlikhetstanke, men ute i fotbollsvärlden, går det inte. För mig är fotboll en individuell sport sex dagar i veckan, sjunde dagen övergår det till lagsport. Balansen mellan egoism och lagkänsla är existentiell i den värld som fotbollsspelare valt att lägga sitt liv. Ge hundratio procent på varje träning för att visa att du inte är nöjd med att inte ingå i startelvan. Lite tjurig måndag och tisdag, då har du slängt bort dina chanser även till kommande helg. Det förde jag in i Varberg. Gör du en bra träningsvecka, kan du starta nästa vecka oavsett var du kommer ifrån eller vad laget gjort veckan innan. Är du bättre under veckan än den som spelade i vår föregående vinst, då startar du också nästa omgång. Hade en spelare i Varberg som först var på lån till Norge. Kom tillbaka. Lånades ut till Superettan kom tillbaka. Var ganska dålig i en månad. Sen från ingenstans hade han en tvåveckors period där han var fantastisk på träningen. Han startade. Gjorde sen fyra mål, lika många assist på dom sista tio matcherna. Det blev väldigt konkret för alla som verkade hos oss, det jag sa var inte bara tomma ord.

Upplever du från sidan då, det är vanligt eller ovanligt?

– Det finns tränare som kör samma startelva vecka ut och vecka in. Gör inga byten för då kan tränaren ställas inför kritiken att han tagit ut fel lag. Det finns ingen tränare som kan säga att dom vet att just dom elva dom tagit ut är dom bästa för dagen mot just det motståndet. Då kan det behövas göra en eller flera förändringar för att få till det du vill. Har jag fel som tränare eller spelaren inte har sin dag, visst fan ska jag byta ut dom då, inte behålla de bara för att försvara sin egen laguttagning. På 80-90 talet var det vanligt att var man inte bland dom 14-15 spelare, då med tre byten, då fanns man inte. Dom klubbarna som spelar många matcher är det en förutsättning att alla i truppen hela tiden känner att jag kan få spela. Hur stark du än är mentalt blir det tungt att gå ut och träna varje ny vecka och veta inuti, dom elva är dom som kommer starta. När jag var i Italien visste jag på måndagen, senast på tisdagen hur startelvan skulle se ut. Det tar ner humöret på dom som vet att dom inte kommer starta. Naturligt.

Du tror eller vet att det finns tränare som skyddar sitt ego genom att skydda sin uttagna

startelva?

– Ja, det är jag övertygad om. Men det finns dom tränare som har den filosofin också, att ge dom elva han har valt chansen på riktigt och minst sextio minuter att klara uppgiften. Dom är fast i tanken oavsett utfall på planen. Jag vill inte nämna någon, men jag har sett att den filosofin är nog mer vanlig än min där på torsdagen med match på söndag, kan den uppmärksamma märka hur jag kommer att starta i helgen. Förr var det så. Då var tre byten. Trupperna var smalare. Dagens utveckling har gjort att du oftast har en bra till en helt okej ersättare på bänken, i min värld använder man dom. Träningsveckan visar vilka som vill vara med. Du har kanske tre dagar på dig att visa hur sugen du är på att vara med i nästa match. Visa det. Ta chansen. Dom två sista dagarna är det mycket taktiska genomgångar, då är det lite svårare att dölja sina tankar för truppen. Min tanke är den, tränar jag bra har jag chansen att få starta nästa match.

Okej, så här då. Du och alla spelare tycker ni har genomfört en jävligt bra match. Är dom inte

värda att spela sig ut ur laget då?

– Man kan träna sig ur laget, ja.

Ja, men jag tänkte du sa att Jean Carlos de Brito hos dig oftast körde på tvåans växel på

träning för att alltid leverera sexans växel på match.

– Den typen av spelare sätter extremt stor press både på sig själv och mig som tränare. Kommer inte den prestationen då som finns inuti spelaren, då behöver du bestiga berget under kommande vecka för att bevisa dig. Just den spelaren du valde var extremt skicklig på att plocka ut sitt allt under match, men kunde vara lite "lallig" i veckorna. Sådana spelare finns också. Det finns inte en sanning i en spelartrupp. Det gör jobbet väldigt komplext. Men som en metod, ett sätt att jobba, gäller det jag sa tidigare. Vill dock lägga till, om du har bra konkurrens och ordinarie spelare är med i en säker seger, den konkurrerande spelaren kommer in i den matchen sista tjugo minuterna, är bra, gör sen en riktigt bra träningsvecka, ja då startar han kommande match. Motståndet spelar roll. Kommer vi att bli nedtryckta eller kommer vi att vara bollförande.

När du har den filosofin som du har, behöver du vara mer kommunikativ med din trupp då?

– Jag märkte en enorm skillnad på det när jag kom till Danmark. Det har kommit en ny generation med återkopplingstränare. Redan på tisdagen börjar dom kommunicera med sina spelare att du inte kommer spela nästa match. Jag var frågande inför det. “Ska jag ha ett snack efter varje laguttagning?” Jag försökte köra på det jag gjorde i Varberg. Antingen har du varit för dålig eller den du konkurrerar med varit bättre. Det kan vara av taktiska orsaker. Jag är alltid öppen för att diskutera vad just den spelaren behöver jobba med för att starta kontinuerligt, men att diskutera att du tycker du är bättre än den jag tagit ut, det händer inte. Utomlands kan du inte springa in till tränaren varje vecka och fråga varför du inte startar. Eller varför du ska spela i en annan position. Då gör du dig omöjlig. Det är för mycket daltande. Men samma igen, det finns nyanser. Har du startat ett gäng matcher i rad. Du blir bänkad kommande match, det är klart jag kommunicerar hur jag tänker då. Attityden hur du hanterar en sådan petning ska vara kristallklar från din sida. Första träningen efter den matchen ska du visa mig hur fel jag har och hur gärna du vill starta nästa match. Om spelaren tjurar då säger jag till spelaren att om du fortsätter med den attityden, då kanske du inte ens är med i truppen nästa vecka. Spelaren väljer då själv vilken kravbild vi ska ha i klubben. Det finns spelare som har allting utom kanske rätt attityd. Då kan man kommunicera mer ofta. Men det kommer också till en gräns. Om den gränsen passeras då är det bättre att spelaren lämnar. I den bästa av världar biter spelaren ihop och bara kör. Just den biten tror jag har ett ännu större behov på den generationen som kommer nu, tydlighet. Är du inte det kommer det bita dig i nacken i framtiden.

Enligt dig, i ett lag, är det bästa om det är elva Zlatan eller mer timida personligheter med en

hög pliktkänsla?

– Det brukar vara det absolut bästa, oavsett personlighet, om en grupp finner sin plats i hierarkin. Är du avsaknad av en Zlatan, då har du ingen som vill dra loket heller. Jag tror dom flesta tränare önskar sig en ledare i varje lagdel. Den ledaren ser till att lagdelen löser sin uppgift gentemot dom övriga lagdelarnas spelare. Den biten, som jag ser det, är viktigare än att du tar en massa plats i omklädningsrummet. Har du en tre till fyra spelare som visar, någon verbalt, en annan med sina fotbollskunskaper, då är det rätt mix. Du tog Jocke Linder i Varberg som exempel på snäll kille. Det är en kille som inte skriker och gapar, men tar alltid ansvar. Gör alltid sitt jobb. Det är också ett sätt att leda. Ledarskap finns inte bara som en personlighet. Du har även Astrit Selmani som genom sitt löpande alltid visade att så här gör vi i Varberg grabbar. Han trodde alltid på vinst. Det är klart att den attityden smittar av sig. Då börjar folk att tro. Sen möter vi storlagen och våra spelare spelar över sin egentliga nivå för att dom tror. Personlighet är viktigt. Rätt person i rätt roll kan välta många lass. Jag vet att på pappret har storlagen 20 till 22 spelare som är bättre på pappret, men i en match kan vilket lag som helst med rätt sammansättning, störa eller vinna mot storlagen.

Nu till den egentliga anledningen till samtalet. Du gick till Horsens väldigt hastigt. Vad var

anledningen till det?

– När du frågar så låter det som ett enkelt beslut. Det var det absolut inte. Med tanke på där vi var. Bra prestationer men inga poäng. Vi hade då arton omgångar kvar. Jag analyserade var vi var på väg. Jag hade två söner i truppen. Budet som kom från min gamla sportchef, är numera aktiv i Horsens med förutsättningar lika Varberg, men organisationen var kanske i storlek typ Hammarby. Ägarna var väldigt lokalt förankrade. Små aktieägare, ingen ägde mer än tio procent. Det sätt som projektet såldes in på kändes väldigt attraktivt. Deras trupp bestod då av 16-18 spelare som varit med i högsta ligan. Med dom förutsättningarna kändes allt bättre än okej. Det kändes bra. 

Så det olagda pusslet du fick, passade dig och din familj?

– Det var rätt klubb. Rätt förutsättningar. Helt rätt förutsättningar som presenterades gjorde tillsammans ett väldigt bra erbjudande. Då, var det bygga som gällde. Ingen panik att dom måste tillbaka i högsta ligan omgående. Jag har varit i mindre klubbar som tränare. Det här var en liten klubb men med storklubbsaura. Dom hade femton stycken heltidsanställda akademitränare till exempel. Tio ledare runt A-laget. Ett kontor stort som Malmös. Jag har fått lära mig mycket nytt. Mycket om data och hur den kan användas. Men jag fick också insikt i att datan är ett komplement som jag ser det och ingen absolut sanning. Du blir inte en bättre fotbollsspelare för att du har på dig en GPS väst hela tiden. Men det var väldigt lärorikt. Sen förändrades förutsättningarna. Sånt som händer i fotboll. Det är bara att tugga i sig och gå vidare.

När du kom till Horsens och den truppen, hur tänkte du spela den då? Bollinnehav? Tajt?

Brunka?

– Det var en del av det som är mitt arbete. Jag fick kolla vad dom gjort tidigare. Fundera på vad dom skulle kunna som passade med min filosofi. Jag kom in ganska nära seriestarten. Första veckan träningsmatch ett, nästa vecka träningsmatch nummer två, sen började serien. Vi började knackigt med tre poäng på fyra matcher. 6-7 matcher in i serien började spelare säljas av. Nästföljande sju matcher tog vi fjorton poäng Vi hade sen en månad att jobba på innan klubben såldes. Jag jobbade då från match till match. Vad behövdes för att vinna den matchen mot den motståndaren. Det blev ganska hackigt. Truppen fylldes då på med nio spelare från akademin. Vi ställde upp på i stort sett alla sätt som finns beroende på motstånd och vilka spelare jag hade att tillgå. Det tog en stund, men sen hittade vi en grund som gav hygglig stabilitet. Serien bestod av Sönderjyske och Ålborg som var på en egen nivå. Dom mötte vi båda i seriestarten. Dom två lagen tappade knappt några poäng under hela säsongen. Lag tre till åtta där vi ingick var väl ungefär jämna. Sen hade vi 3-4 lag som höll en lägre nivå. Horsens hade en kultur av mycket dueller, kriga för poängen. Första matcherna jag var där nere så hade vi en mix av kontroll och kriga. Men i slutet så låg vi mer rätt i positionerna och levde på omställningar. Vi hade en match vi hade sex juniorer inne samtidigt, då får man acceptera att det går berg-och-dalbana i resultaten.

Horsens kom från högstaligan. Dansk fotboll ligger före svensk. Allsvenskan har värvat

spelare från dansk andraliga som dominerat i vår serie. Hur ser du på det?

– Jag vet inte om den är så jävla mycket bättre. I högstaligan har du 5-6 lag som håller hög nivå. Jag tror en av anledningarna är att dom har färre lag i sina högsta serier. Det du frågar om är då ganska naturligt. Plockar du en spelare från ett bottenlag i Allsvenskan, som gjort det bra, är det sannolikt och möjligt att du får samma utfall då. Det var väl han i Sirius förra året (Wessam Abou Ali). Den nya (Yousef Salech) är väl inte lika bra. Sen har du Mileta Rajovic i Kalmar som var hygglig också. Men det jag tror är den största skillnaden med dansk och svensk fotboll är hur det tillåts tufft spel. Stor skillnad. Tempot är högre och domarna tillåter betydligt tuffare duellspel. Första 2-3 matcherna stod jag på sidlinjen och blev uppriktigt förvånad över hur få avblåsningar det blev på riktigt tuffa dueller. När dom tillåter dom där 50/50 duellerna fortgå, då blir det tuffare och högre tempo. Det böljar lite mer fram och tillbaka. Jag tror att dom 24 bästa i lagen matchar dom 24 bästa lagen i Danmark inom allt utom fysik. Tuffheten. I Danmark är det mer åt Championship eller den tyska ligan.

Har dom VAR i Danmark?

– I högsta ligan, men inte i andraligan.

Jocke var tyst en stund, sen sa han med ett skratt.

–  Hoppas jag har rätt nu.

Jag har inte tittat på internationell fotboll på 10 plus år. Tyckte inte om var det tog vägen. Men

nu när jag var covidsjuk har jag tittat på EM. Min aha-upplevelse är, satan i gatan, hur fysiskt det

är där ute.

– Ja, men så är det. Gula kort kommer mer ofta för snack än tufft spel. Det tar ofta lång tid innan du får ett kort för tufft spel. Jag kan ändå uppskatta det. Domaren låter spelarna göra upp. Fokuset på domaren minskar när det funkar. Tycker också i EM här att dom flesta domarna håller samma nivå. Någon match gick väl överstyr. Min upplevelse är att spelarna har lättare att acceptera den typen av nivå. Det kan jag väl önska då, bara för att en spelare slänger sig sjutton varv och har så jävla ont, behöver inte domaren blåsa. Som vi pratade om, bra med den nya regeln att bara lagkaptenen får kommunicera med domaren, det ökar också upp tempot.

Dina egna planer? Semester? Något på gång?

– Jag har väl hållit igång sedan 1992 tror jag. Egentligen utan riktiga pauser. Nu tillät jag mig känna och då kände jag mig lite trött faktiskt. Jag utgår från att hösten blir ledig nu. Sen av intresse, självbevarelsedrift och för framtiden, hänger jag med i vad som händer runt omkring i Norden i serierna. Scoutar runt för att se spelare. Sen får vi se om det dyker upp något som tränare, sportchef eller något annat inom fotbollen. Dörren är öppen. Vad det innebär om ett halvår, det får vi se då. Just nu är det hundpromenader och stötta min hustru med hemarbete.

För att fortsätta jobba som tränare är det väl en förutsättning att du håller dig uppdaterad på trender och spelare?

– Om erbjudandet kommer vill jag vara uppdaterad på vilka spelare som kan tänkas vara tillgängliga. Jag håller kontakt med mina gamla spelare på samtal och sms.

Har du fått några erbjudanden sen du lämnade Horsens?

– Ja, jag fick ett erbjudande från ett lag i Sverige som huserar i division 5. Det var väldigt charmigt men avböjde artigt både för vilans skull och mina egna ambitioner.

Har du haft koll på Allsvenskan? Om du har haft det, vad tycker du?

– Jag har följt och kommer följa både Allsvenskan och Superettan. Sett dom flesta matcherna. Tycker att jag är uppdaterad. Är förvånad över den vilda västern som varit. Så kallade storlag vinner med 4-0 för att sen förlora med 5-1. Resultaten har verkligen pendlat. AIK, Kalmar och Norrköpings matcher har förvånat mig mycket. Brukar vara smålagen som pendlar på det sättet. Det känns som att många lag är i ombyggnadsfasen. Roligt att titta på för mig som neutral.

Vad tycker du om kvalitén då?

– Ja, det är Allsvenskan i sin glans. Jag tycker väl att Malmö och Djurgården har befäst sig som nummer ett och två. För mig är det överraskande att lag 3-7 inte satt sig riktigt. Bakom dom två bästa lagen känns det väldigt öppet. Jag är oftast jävligt trött på snacket om prestation före resultat. Men det finns alltid någon eller något som bryter den regeln för mig med. I år är det Västerås. Jag är ovan att ha dom känslorna som jag fått där. Deras prestationer borde räckt till rejält fler poäng. Om man ser till prestation skulle jag säga det är Allsvenskans bästa nykomling någonsin. Kanske den sämsta till resultatet.

Jag håller med dig. Har haft dom tillsammans med Östersund som dom bästa nykomlingarna, sen jag började följa Allsvenskan.

– Ja, det dom missat, det händer alla lag. Men när det händer gång på gång? Sen har dom missat sina straffar. Nickar och skott som tagit i ribban eller stolpen eller kommit till en helt bortspelad målvakt. Ett av få lag i min karriär där jag tycker, prestationen är där, men resultaten kommer inte ändå. Det måste ha satt sig i huvudet på Kalles spelare. I normala fall, senast i Superettan sätter samma spelare dom chanserna varje gång.

Vad tror du om deras chanser med tanke på hur stor skillnad 3-poängssystemet gör? Dom flesta har räknat bort dom tycker jag.

– Jag tror att dom har en jättechans att hänga kvar, om dom kan behålla sin prestation. Den truppen kan absolut vinna 3-4 matcher i rad. Andra sidan av den frågan är, det kommer dagar när inte prestationen är bra heller, det är då man måste vinna. Kan dom behålla sitt spel, skulle det överraska mig om det inte ramlar in en hel del poäng.

Vad tror du om landslaget då?

– Jag såg matchen mot Serbien. Dom spelare vi har, även dom som är på väg, tror jag på 2-4 år att vi verkligen ska kunna konkurrera igen. Vi behöver hitta en centrallinje som kan "föda spetsen" om vi kallar det för dom orden. Det känns som vi har spetsen men ingen som håller ihop helheten. Jag tror det kan bli jävligt bra på sikt med tanke på dom spelare som är på väg in. Fram till att dom spelarna fått lite mer hår på bröstet kan det bli fler förluster men sen tror jag det kan bli bra.

Tror du att Hugo Larsson, Lucas Bergvall om 1,5-2 år kan vara bärande spelare i landslaget?

– Allt annat skulle förvåna mig. Deras talang och potential är väldigt hög. Bergvall är väl något av det bästa jag sett i Allsvenskan någonsin. Han har redan skaffat sig den internationella aura som krävs, runt sig. Larsson har redan tagit en tröja i Bundesliga, det säger något. När han kommit upp till x antal matcher till är jag övertygad om att han kan ta över taktpinnen i vårt landslag. Dom två där, med den spets vi har framför då är vi en bit på väg. Vi behöver riktiga generaler och dom två har det i sig. Vi behöver utöver det en mittback till som spelar på en bra Europeisk nivå. Då tror jag vi tar oss ur den svacka vi hamnat i.

Jag ljög lite tidigare. Jag har sett Isak Hien en del. Han är överjävligt bra i Italien. Men i landslaget tycker jag han ser lika valpig ut som innan han slog igenom i Djurgården. Vad beror det på, tror du?

– Det är nog en mix av massa olika saker. Han är van att spela på ett sätt. Han har inte jättemycket rutin. Det kanske låter paradoxalt, men i man-man kan han kliva på, för det finns täckning om han inte är sista gubbe. Relationer är viktiga. Det tror jag kan vara en del av det du tycker dig se i landslaget. Hans medspelare i Italien kanske styr honom på ett sätt som passar honom bra? Det kanske är så också att vi ska försvara oss längst ner på ett annat sätt som passar dom spelare vi har? Men om vi tittar på Isak har han attributen för att dominera i landslaget. Kan du göra bra ifrån dig i en EL-final, då kan du spela i landslaget på en hög nivå.

Fan, jag kom på, ursäkta kan jag ställa några frågor till, denna gång angående vårt derbyfacit.

– Hahaha, fan Micke, vill du att jag ska svara på det?

Tänkte fråga dig, för du har kunskap och utifrånperspektiv.

– Jag har inte filmer från era derbyn, men ni har väl sämre siffror i derbyn än i övriga motståndare. Det kan vara att ditt lag känner att dom är mycket bättre som skapar en "underdog" känsla för era motståndare? Det jag kan se är att dom andra två Stockholmslagen där ni har den här rena antagonismen, dom ligger efter er i tabellen. Är det någon gång dom sprattlar till, det är i derbyna. Ännu en teori, vissa lag passar en inte bara. I Varberg tror jag vi mött Tvååker i division två 7-8 gånger. Aldrig vunnit. Sen vet vi att media spelar in. En vecka innan dom där derbyna börjar folk att snacka om er statistik. Alla frågor från reportrar har den agendan. Det går inte att skydda sig mot det.

Du spelade väl Skånederbyn när du var aktiv? Det är inte riktigt samma när det inte är samma stad, men vad kommer du ihåg från då?

– Vi mötte väl Trelleborg, Landskrona någon gång. Det stora var väl mot Helsingborg, men jag har inget minne av några knutar. Det hände att vi förlorade men inte av något medialt tryck eller mentala anspänningar. När du springer ut till ett derby. Fullsatt. Ett jävla liv och tryck, hur lugn du än är så blir det speciellt. För oss i Varberg var det kanon att möta Stockholmslagen 3-4 dagar efter sina derbyn. Att komma från allt det där jag sa in på en blåsig idrottsplats med 2500 åskådare. Det blir stora kontraster, när ni mötte oss fick ni inget gratis. I allt det där måste man komma ihåg, om man vinner ett derby, ner på jorden, möta Västerås eller Degerfors, förlorar för att man inte kunde ladda om, då är det samma tre poäng som vunnits eller förlorats. Jag tror absolut att det laget som förlorat derbyt är det som har det lättare att studsa tillbaka. Laget som vinner är så jävla nöjda. Just i era derbyn, har jag tyvärr inga svar. Men på ett generellt plan, det som dom som spelar i storlagen måste lära sig om dom vill utanför Sveriges gränser, det är att det krävs leverans hela tiden oavsett arena eller publik.

Tror du att det finns någon motvikt i att vinna det korta loppet, läs derbyt, kontra vinna maraton som då är Allsvenskan?

– Jag har ingen koll på det. Det blir en känsla. Den känslan säger att det mindre eller sämre laget kommer med mer energi, för det är det som kan "rädda" det gentemot supportrar och dylikt. Det är inga fakta det jag säger nu, mer en känsla. Tränarna är lika medvetna som du och alla andra som tycker. Veckan innan börjar försöket att bryta den här trenden. Ni blir påminda om dåliga minnen av alla runtomkring, men ska hitta vägar till framgång. Sen är det relativt vanligt, när man bryter en trend, skapas en åt andra hållet.

Vi pratade en hel del om svensk vs dansk fotboll. Om hur domaren vid ömsesidiga tröjdragningar till exempel släpper det, för båda gör samma regelfel. Tempot som det ger, fysiken som det ger och även det man får när matcherna då blir lite mer okontrollerade och tempofyllda är det enda han kunde komma på under långa resonemang att det kunde vara. Han tyckte verkligen om nivån i bedömningen av domarna i Danmark. Motsvarande ett tufft derby kom han fram till. Men om Värnamo - Gais möts, får dom gula kort på den "normala" svenska nivån, det är kort som kommer kosta senare under säsongen. Sammanfattningsvis, om man låter derbybedömningen bli det nya normala tror han att vi löser en del av Danmarks övertag mot Sverige. Gällande teknik och taktik tycker han att våra länder är jämbördiga. För mig var det ändå lite uppmuntrande att det inte var värre än så när det kom till att vi ligger efter Danmark. Nästan sextio minuters samtal är slut. Stort tack till Jocke för hans tid och positivt smittande personlighet. Joakim Persson är en skön jävel som fan ingen kan ogilla. Hans sanningar kan svida men det gör dom inte mindre relevanta.